GOTT SLUT

Så då börjar det gå mot sitt slut - igen - det var ju inte länge sen sist. Är det åldern som gör att åren rullar på så fort som dom gör.

Ett år fyllt med glädjeämnen och sorgligheter.

Och jag önskar att 2009 blir ett mycket bättre år. Ett stabilare år. Där den turbulenta världsekonomin har snurrat klart och det blir en ljusare framtid.

Och nyårslöften - ja det ska jag inte ge några för jag kommer väl inte kunna hålla dom än då.

Det finns ju de där vanliga att börja leva ett sunt liv. Ett liv där man ska tag i vikten efter all julmat, man ska blir bättre på att röra på sig osv.

Jag önskar mig ett år där jag får må bra helt enkelt. Att det inte ska bli allt för smärtfyllt och tröttsamt utan ett år där dom små ljuspunkterna ska sätta spets på tillvaron och göra att man glömmer bort det där tråkiga i alla fall för stunden.

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÖNSKAR JAG ER ALLA.

Inte nu igen

Vaknar upp till ett vitt täcke. Det har snöat i natt om än så lite så har det ändå täckt marken. Och det blir genast så mycket ljusare. Inte så kallt som igår morse utan det ligger runt nollan.

Vaknar även upp med rätt så ont i halsen!

Och det är ju inte längesen jag var rejält förkyld. Hostan har ännu inte försvunnit sen dess utan jag hostar om nätterna. Och nu börjar näsan kännas och det värker lite i kroppen. Och jag brukar kunna få rejält ont i alla leder och muskler när jag har influensa. Nu var det flera år sen jag hade influensan sist så jag hoppas det inte är den. Undrar om det nu blir extra förstärkt i och med fibron.

Igår kväll var jag så ruggig. Jättetrött och ögonen sved. Frusen och eländig. Åkte och handlade efter jobbet och fick lägga mig en stund när jag kom hem. Dottern började med maten medans jag försökte slappna av. Men har svårt för det när det är saker som ska göras.

Då funderade jag på detta att det är ju en del av att ha fibro att kunna känna det som om man håller på bli sjuk men det bryter inte ut. Så hade jag det hela hösten förra året. Träningen jag då höll på med blev lidande. Kom aldrig igång riktigt eftersom jag kände mig kass, lite känsla i kroppen men det blev aldrig mer. Så igår tänkte jag att det kanske var så igen men även tanken på hur ska man veta egentligen vad som är fibro och vad som inte är det. Ja idag vet jag.

Det är ju bara jag på jobbet då alla andra är lediga men det är väldigt lugnt och jag ska göra undan lite på jobbet inför nästa vecka sen åker jag hem! Och får hoppas att jag håller mig någorlunda på benen sen för jag och barnen skulle ha myskväll. Ingen av dom är ju hemma på nyår längre. Det är kompisar som drar vilket jag förstår så vi ska mysa med god middag idag istället. Dottern ska hämtas tidigt på nyårsdagen då hon ska jobba. Och jag har lovat att hämta henne. Så mitt nyår blir väldigt lugn och förmodligen också sängläge!

Hela natten har jag på 75 grader haft en tjälknöl i ugnen. Den var precis lagomt färdig vid 7. Nu ligger den i sin lag. Och vi ska äta en god middag med hasselbackspotatis till.

Och gårdagens middag blev en succé. Jag gjorde en tacotårta.

Köttfärs bryntes och i detta hälldes sedan tackokryddor, 1 burk tacosås, 2 askar bonjour vitlöksost och halv ask philadelphiaost. Detta fick puttra lite och så redda jag för att få en fastare sås.

Sen varvade jag tortillabröd med färs i flera lager så påsen tog slut. Toppade med tomater och ost. Och så sallad till med majs och rödlök.

Och för att inte lagren skulle glida så använde jag en rund bakform - en sån som är löstagbar. Och i denna gjorde jag tårtan. Direkt på bakplåtspapper och formen fick sitta kvar tills det var färdiggräddat.

Jag googlade efter tacotårta och fick flera olika recept och gjorde en egen variant. Gott var det och enkelt. Och perfekt att ta med i dagens matlåda.

Hör också att de stora ICA butikerna i stan inte ska sälja smällare och raketer till nyår. Senast igår frågade jag sonen vad han gör ifall han ser en raket på backen som inte smällt. Och han svarade till min belåtenhet att den rörde man inte eftersom den då kan smälla.

Det händer ju olyckor varje år och en del dör av dem. Det är sorgligt och onödigt. Visst är det vackert med fyrverkeri men överlåt det till organiserade former. Visst har jag också haft raketer på nyår men man är ju alltid lika osäker. Tänkt om något går fel. Sen så brukar det ju ofta vara grått och dimmigt så raketerna syns ju inte.

Och alla djur! Jycken är väl inte så överförtjust i detta men är heller inte jätterädd. Tack och lov. Min förra jycke - blandisen. Han älskade fyrverkerier. Vi bodde så vi hade balkong som låg så att man såg den sk gräddhyllan där man smällde för kung och fosterland. Och han älskade att stå där tillsammans med oss och titta. Men det är ju för de flesta tvärtom. Många hundar blir ju jättedåliga och en del åker långt ut i skogen med sina djur under 12-slaget för att få lugn och ro.

Låt dom slippa det!

55 minuter

kvar tills får jag åka hem! Gud sicken tråkig dag på jobbet. Inte alls mycket att göra. Något enstaka samtal.

Och jag är supertrött! Gäspar och känner mig energilös.

Så här har jag inte känt mig på hela julledigheten (alla 5 dagar).

Men nu sitter det i kroppen och jag börjar få ont också. Det är väl för att man sitter still så mycket som man gör. Även om jag försöker resa på mig osv. Men det är inte tillräckligt.

Stel i nacken, axlarna och ryggen! SUCK!

Och så måste jag handla när jag åker hem. Inget jag ser fram emot alls. Det har blivit en prövning att handla. Men jag ska inte ha så mycket så det får gå snabbt.

Måste ha någon mat till middag. Och jag har inte någon som helst aning om vad vi ska äta.

Och jag fryser. Har frusit hela dagen. Händerna är kalla och elementen i stora visningslokalen som ligger precis utanför mitt kontor dessa var avstängda och jag vet att jag själv har gått och satt på dom för inte alls så länge sedan och någon och det finns nog bara en person på detta kontor med en rang över mig har förmodligen gått och stängt ner dom. TACK för det!

Och så gör jag sk åkarbrasa och stryker mig över armarna och så kommer jag åt sidorna - aj aj aj!

Det får bli något enkelt att laga till middag och en kväll under täcken i soffan.

Grattis

Yes, jippi, yaho, wow - jag vann!!

Ja inte dom där 110 miljonerna på lotto även om det hade suttit som en smäck.

Nej jag vann så mycket som........................

1 0 0 kronor på bingolottos julkalender. Har precis rättat den.

Grattis till mig.

Vad ska jag göra för denna stora summa - hmmmmmm kanske köpa en lottorad.

I B S

International Business School eller

IBS som i

Irritable Bowl Sydrom

aka Colon Irritable

aka Irriterad tjocktarm

aka Tarmkatarr

aka - ett jädra problem för dom som har det.

Men hur kul är det för International Business School att förknippas med denna åkomma?? "vad gör du nu för tiden. Jag är på IBS - jasså stackare. Att ha såna besvär."

Definition: Funktionell tarmsjukdom d.v.s. ger symtom som saknar påvisbara organiska orsaker i form av strukturella, infektiösa eller biokemiska abnormiteter. Andra sjukdomar skall alltså ha uteslutits.

Orsak: Okänd. Debut från tonåren men sällan efter 40 års ålder. Finns tecken på störd tarmmotorik samt en hypersensibilitet för tarmdilatation, sannolikt via CNS-sensiterad smärtreglering. Viss betydelse har sannolikt även kosthållningen (kan bidra till pat:s symtom) samt psykologiska faktorer (stress samt hur pat upplever och hanterar sina symtom). Forskning finns som tyder på rubbning av nervcellsfunktionen och inflammatoriska förändringar lokalt i tarmen. Men teorier finns också om störd smärtöverföring mellan tarmens nervsystem och CNS. Inte ovanligt att sjukdomen/symtomen debuterar efter en tarminfektion.

Symtom: Minst 3 månader av kontinuerliga eller återkommande symtom med: Buksmärtor/obehag. " Uppkörd" och knipsmärta som oftast lindras vid tarmtömning. Störd tarmtömning (bråttom till toaletten, krystning, känsla av ofullständig tarmtömning), ändrad avföringskonsistens (förstoppning, kulformade fekalier eller diarré) och ändrad avföringsfrekvens/oregelbundenhet, gaser (uppkördhet).

Vanligt att patienter med IBS samtidigt har besvär som gastroesofagal reflux, dyspepsi, trötthet, urologisk/ gynekologiska besvär och smärtproblematik.

Differentialdiagnoser: Koloncancer, dyspepsi, ulcerös kolit, Mb Crohn, mikroskopisk kolit, celiaki, laktosintolerans, bakteriell överväxt i tunntarmen, gallvägssjukdom, pankreasinsufficiens, gynekologisk sjukdom, giardiasis, amöbiasis, bakteriella koliter, hypo/hypertyreos. Finns även patienter med specifik födoämnesallergi utan att detta avspeglar sig i höjda antikroppstitrar; ex v komjölksallergi.. Fibromyalgi. Depression/Ångest. Kroniskt trötthetssyndrom. Ehlers-Danlos syndrom (ärftlig sjukdom med förändrad bindvävsstruktur i bl.a. inre organ med mag- tarmproblem).

Jag har levt med detta halva mitt iv. Hela jag är ju störd! Och jag kommer så väl ihåg då jag satt hos en läkare 1987 för att jag hade så ont vid ljumskarna/äggstockarna ungefär. Smärtan flyttade sig från höger till vänster sida för att sen försvinna och sen komma tillbaka igen. Och det var väldigt smärtsamt.

Jag trodde då att det måste vara någon form av cystor för det hade en annan läkare sagt till mig att jag hade då jag sökt en gång för samma typ av smärtor. Äggcystor tror jag han sa att det var.

Jag hade då flyttat över halva landet och fick söka en ny läkare. Där satt jag och berättade om hur jag hade ont och att jag haft det tidigare och det var cystor vilket jag nu var helt övertygad om att det var igen och att det var då dom sprack inne i mig som gjorde så ont. Vilket jag hade hört av min gynekolog.

Han ställde massa frågor som för mig var helt främmande. Han frågade om mina toalettvanor, avföring och annat som för mig kändes helt irrelevant. Och så säger han att du har Colon Irritable. QUE!!!


Och så fick jag flera recept att hämta ut på apoteket. Det var bulkmedel, någon form av gasdämpande droppar och någon tablett som jag nu glömt vad det var för nått. Och när jag stod där och väntade på att få min medicin. Såna där små askar som man brukar få kom expediten med två stora kassar a la Ikea. Jag kände hur jag rodnade där jag stod. Va i hela friden är detta. Ett helt apotek?

Det var påsar med bulkmedel som skulle intas med vätska. Äckligt, slemmigt och svårdrucket till man efter en vecka hade vant sig. Det blev godare med saft än vatten.

Sen har åren gått. Och jag kommer ju inte alls ihåg hur det var innan jag fick denna diagnos. Kanske hade jag problemen ännu tidigare utan att för den skull tänka så mycket på det. Man har ju så myckat annat att tänka på i den ålder. Men bättre har det ju inte blivit i alla fall.

Jag slutade med dessa mediciner efter ett år eller så då jag inte blev märkbart bättre. Och jag har testat alla möjliga alternativa mediciner. Gick till någon som sa att jag led av Candida och skulle få bukt med detta om jag "bara" köpte hans pulver a la massa hundralappar uppåt tusen. Och då var det bara några veckorskur och sen så vara det bara att fortsätta att stoppa pengar i hans ficka. Nix! Det gick jag inte på. Hälsokosten har också fått besök, dieter, proviva, m fl.

Sen går tiden så man har ju glömt hur det är att inte ha IBS. Jag lärt mig att så här är det - vet inget annat. Jag får mina attacker. Och då får jag ha nära till toaletten. Att ha en mage som är som en ballong för jämnan, att knappt komma ihåg hur det är att göra nummer 2 normalt. Det är liksom antingen eller.

Men man kan känna sig helt ok, inte ens tänka på hur toalettbesöken är och var. Och så sitter man på en sten i skogen, tar sin lilla fika och mår jättebra. Packar ihop och ska gå hem och helt plötsligt som en blixt från klar himmel så är man i akut behov av en toalett. Det är inte kul! Inte kul!

Speciellt inte när man inte har en enda pappersbit i sin rygga. Det var en smärtsam, svettig och jobbig promenad till bilen. Gick bra när jag sen satte mig för att köra hem men sen den lilla lilla biten från parkering till toa och då ska man ju låsa upp dörren också. Det är milslånga steg vill jag lova. Och man vill ju försöka se normal ut ifall grannarna skulle titta ut. Och hade toan varit upptagen så vet jag inte vilken olycka som hade skett men det hade varit katastrofalt.

Efter detta försöker jag att a l d r i g glömma att ha papper i ryggsäcken i fall att behov finnes. Men det är ju också så pinsamt ifall man skulle möta någon där i skogen som är helt tyst. För det skulle väl inte förvåna mig ifall man hade en hel skolklass framför sig i ett sånt läge. Men än så har det inte hänt mig.

Ett tag så var immodium ett måste. Att alltid ha den tabletten i väskan för att kunna ta i förebyggande syfte om man var någonstans. För det är ju också så pinsamt att behöva låsa in sig en längre stund på dass och sen öppna och det är kö. Offentliga toaletter där man hör precis vad grannen har för sig är ju också en plåga. Man vill ju liksom inte skylta med vad man har för behov.

Och inte har det så mycket med vad jag äter och inte äter heller. Och jag har provat med låglaktos mjölk, tänkt på vad jag äter mm men någon märkbar skillnad blev det inte. Maträtter som jag ena gången inte kan äta utan att det behövs springa på toa kan jag äta andra gånger utan problem.

Även om jag ett tag såg en tendens då jag åt en gräddig potatisgratäng med en god köttbit och bearnaise tex. Mat som varit stabbigare och fetare men andra gånger kan det gå bra. Av någon konstig outgrundlig anledning.

Och just detta att det kan komma utan som helst förvarning. Det kan gå 5 minuter efter en måltid och det kan gå timmar. Hur många gånger har jag inte börjat gå ut för att gå med hunden tex och fått vända för att gå hem på toa efter bara några 100 meter. Eller suttit i bilen för att få vända och gå hem igen för att gå på toa.

Och ibland så kan man ju tycka att med allt detta springande så skulle man ju vara mer åt det magerlagda hållet för ingen näring kan ju stanna men på något sätt så sätter sig de små fettcellerna sig på kroppen utan några som helst problem.

Och så har vi ju den andra formen då man inte kommer ihåg om man ens varit på toan den dagen eller inte för att göra nummer 2. Eller var man där igår eller när. Och man får sen känslan av att väga ton och man både känner sig och är förstoppad.

Mjukt toapapper är ju att föredra speciellt när man sprungit som en fåne till toan x antal gånger. Då känner man sig lite flådd därbak. Vilket i sig också är smärtsamt. Och om man inte går så får man också ont då man väl kan göra sina behov.




Och hur ska jag veta att det är IBS och inte en maginfektion som drabbat mig då jag ibland ränner som en idiot till toan dygnet runt. Om jag inte kräks så har jag många gånger inte någon som helst aning. Kan vara magsjuk, kan vara IBS. Who knows??

Och finns det något värre än när toaletten är upptagen! Nu är det inte så stort problem längre. Vi har två toaletter och är 3 i hushållet varannan vecka. Då var det värre när man bara hade 1 och det antingen var långsamma ungar som man absolut inte vill stressa på då dom är där eller så en make med tidning som inte heller ville lämna förrän kroppen gjort sitt.

Min pappa hade ett uttryck då han stod och ryckte i dörren för att komma in och man var "långsam" på toan. Sitter du och blindskiter???? (Alltså sitta för sittandets skull). Så kul är det ju inte att vara där även om det ibland kan vara en tillflyktsort för att få vara ifred. Fast med barn så är man ju sällan det. Dom ska ju följa med in tills dom är i en viss ålder. Nu är det katterna och jycken som ska följa med in. Ena katten skrapar med klorna tills jag öppnar, jycken han gnäller. Så när man är själv hemma så är dörren öppen. För enkelhetens skull. Och man hoppas på att det inte kommer någon hem oförhappandes och rycker upp ytterdörren.

Och jag vet inte om det är någon form av empati från kroppen att inte låta fibron värka och ha sig så mycket när det är attacker från IBS.

Funderar på det eftersom jag under julen inte kännt så där jättemycket av fibron. Den har funnits där svagt i bakgrunden med lite värk här och lite värk där men det har inte varit av någon besvärande art. Och inte heller så har jag känt den där enorma tröttheten - fast det kan ju också bero på mycket vila, lugn och stressfri och härligt jul. Men magen! Den har varit på sin allra sämsta sida. Och jag har ju inte ätit något julbord med all den feta maten som man lätt kan frossa i - flera gånger om dagen. Visst har det ätits mer choklad än vad jag brukar men ändå inte i överdrift utan mer utspritt över hela helgen. Så att det skulle bero på maten enbart det tror jag inte. Utan det är väl ett skov. Som plockar upp bitar från både mat och miljö. Och vad kan man önska mer än:


Extra mjukt toapapper åt folket!





Här bloggar en tjej om just detta att ha IBS

http://lifeinabathroom.wordpress.com/

Kyligt

Det var en kylig morgon idag, isen som satt på rutorna var svårskrapad och termometern i bilen visade på 7 minus! Hutter!

Och det är vinterlikt över staden. Det är frost och det faller tom några snöflingor! Men det blir nog inga större mängder.

Och jag är helt ensam på jobbet så jag låste dörren. Känns inte helt säkert att sitta i detta stora hus med de flesta kontorsgrannarna fortfarande ledigt. Parkeringen var tom och det är mörkt i de andra fönstren.

Men det är två dagar innan man får vara ledig ett par dagar igen. Och det har faktiskt ringt ett samtal redan - en order. Han blev nästan lite förvånad över att någon svarade.

Och nattsömnen har inte varit så god. Somnade sent, vaknat ofta och jag har frusit. Önskade att jag hade reservtäcket i närheten men det hade sonen på sitt rum efter helgens kompisövernattningar och jag orkade inte gå och hämta det. Jycken låg vid mina fötter så dom var i alla fall varma men överkroppen, armar och axlar - dom frös jag om. Så i natt blir det att ha ett extra täcke för det kan bli ännu kyligare ute säger meterologen.

På radion pratar dom också om vargar! En person som skulle rasta sin hund en sista gång igår kväll mötte tydligen en varg vid Åby. Och det ska ju finnas en familj även runt mina hemtrakter. Så det känns väl inte lika kul att vandra i skogen även om nu en vargspårare påpekar att inga incidenter hänt med människor på 100 år eller nåt. Vet inte om det känns så där tryggt ändå. För incidenter med hund har hänt betydligt oftare och så sent som bara för någon vecka sedan. Och jag har ju hund.

Fast jag ska inte låta mig skrämmas för mycket. Det är ju så skönt och rogivande att gå i skogen. Får väl gå och vissla och prata för mig själv högt så dom hör mig och försvinner.

En sak som kan vara skön med att jobba en sån här dag är att man inte behöver tänka så mycket på hur man ska klä sig - så idag blev det faktiskt lättsam klädsel a la gympabyxor. Men det är ett glatt tyg och jag känner att det kanske inte var helt rätt beslut ändå. Även om det är himla skönt ibland. Jag glider på min stol! Håller på ramla ur den. Och det ska ju gå och ändra på sitsen så den inte lutar framåt så mycket men jag har inte fattat vilken spak som gör just detta.

Jag gillar inte min kontorsstol!

Detta är kul.

Achmed the dead terrorist

1222 över havet

Äntligen en ny bok med Anne Holts karraktär Hanne Wilhelmsen. Den ska jag börja på nu ikväll. Har haft både tid och lust att läsa mycket under julen så det är redan dags för en ny bok. Dödergök som jag läste ut idag rekommenderas. Den var jättebra och tänkvärd.

På drygt 1200 meters höjd över havet ligger Finse högfjällshotell, ett klassiskt resmål för norrmän, endast tillgängligt via järnväg.

När tåget mellan Oslo och Bergen en iskall februaridag spårar ur i närheten av Finse råder full snöstorm. Enda utvägen är att evakuera de över tvåhundra passagerarna till det isolerade hotellet.

Bland dem finns Hanne Wilhelmsen, tidigare kommissarie vid Oslopolisen, numera rullstolsbunden efter en skottskada i ryggen. Hon har med åren blivit alltmer folkskygg och undviker mänskligt umgänge. Men när en av gästerna hittas mördad redan första natten dras Hanne ofrivilligt in i fallet.

Det blir en kamp mellan jakten på mördaren innanför hotellets väggar och den värsta snöstormen i mannaminne rasande utanför.

Inget är heligt

Dennis Lehane är boken jag ska lyssna på i bilen imorgon till jobbet. Den förra cd-boken lyssnade jag mest på här hemma. Den var så bra så att vänta i dagar på att få lyssna - det gick inte. Men det är ju helt ok att pyssla hemma och lyssna också. Att försöka lyssna på en bok i sängen - det går inte. Jag somnar.

Men nu är det Inget är heligt som ska lyssnas på.

Desiree Stone, en ung, sorgedrabbad kvinna, har försvunnit utan spår. Detsamma har hänt den detektiv som anlitades för att hitta henne. En mängd pengar saknas likaså.

I Florida finns en sekt där svar om Desirees öde kan finnas.

Hennes far, miljardären Trevor Stone, är desperat. Han ser bara en möjlighet som kan hjälpa honom att finna dottern, privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro.

Under hot tvingas Kenzie och Gennaro att anta uppdraget, trots att de på förhand ser dödsfällan. De sätter sina egna liv på spel i ett landskap där lögnen och korruptionen omger dem, och där ingenting är heligt.

Dödergök

Den andra boken av Katarina Wennstam - hennes första heter Smuts och den har jag inte läst än men det kommer.

I ett stillsamt radhusområde strax söder om Stockholm finner Maria Allende drömhuset för sin lilla familj. Tobias och Maria har länge letat efter hus med trädgård för tvååriga Alma att leka i, och det perfekta huset till överkomligt pris har inte varit lätt att hitta.

Men den sköra tillvaron i den nya bostaden sätts i gungning när den fasansfulla sanningen om husets tidigare ägare blir känd. Maria Allende börjar gräva i historien, men är inte beredd på den verklighet som döljer sig bakom fasaderna. Men medan Maria blir alltmer besatt av undersökningen börjar hennes och Tobias förhållande att krackelera.

Samtidigt ställs åklagare Madeleine Edwards inför nya utmaningar, både i domstolen och hemma. Tonårsdottern Alexandra saknar sin hårt arbetande mamma, men ett märkligt dödsfall med kopplingar till hedersvåld kräver Madeleine Edwards fulla uppmärksamhet.

Med Dödergök har Katarina Wennstam skapat en spänningsroman om brott som i regel går strafflösa och återigen avslöjar hon några av det svenska samhällets allra djupaste fördomar.

Rimfrost och snö

Så är då julen över och nu börjar man skylta överallt om fyrverkerier till nyår. Och överallt så klagas det över hur mycket man har ätit. Som en jag träffade på affären igår som jobbar inom räddningstjänsten. Frågade om det varit en ledig jul - och det hade det - men det hade kanske varit bättre att ha jobbet eftersom magen nu var extra välmående.

Det kommer märkas på gymmen nu i januari och ute i motionsspåren. Ta en extra koll får ni se. Det är så många som ger ett nyårslöfte att man ska komma i form.

Jag har dock inte detta problem. Vågen väger för mycket ändå och inte tack vare julen. Det har inte alls frossats i massa fet julmat.

Juldagen var mer julig än julafton. Det låg ett skimmer av rimfrost ute. Minusgrader och solsken. Det var riktigt vackert ute och det ger ju en viss vinterkänsla. Gårdagen var lika och det var 7 minus som mest. Men nu är det borta allt det där vackra vinterlika känslan. Det är plusgrader och det är som vanligt i våra trakter. Grått!

Det ända vita jag ser ute är en svanfamilj som kommit och landat i år. 2 vuxna och 2 årsungar skulle jag tro eftersom dom inte är vita än. Det är trevligt att sitta och titta ut genom köksfönstret och se denna familj.

Julafton var lugn och skön. Ingen stress och avkopplande. Det blev saffransrisotto och lax. Vitt vin och lite marsipangodis.

På juldagens eftermiddag kom barnen och då kom också tomten. Och jag har varit snäll i år tydligen. En present stod utanför dörren när jag kom hem på tisdagen. Det var en fin blomma från min bror med familj. Sen hade barnen med sig en blomma från fd svärföräldrarna. Inget jag alls hade förväntat mig men trevligt. Jag som knappt har någon kontakt med dom längre alls. Och i enlighet med tradition. GODIS! Alladinask och after eight. Och så åt vi skinkmacka på kvällen.

Och blev det snö - snö of sweden. Ett fint armband med en svart sten. En julklapp från barnen och så fick jag två par gråa knästrumpor - såna där lite tjockare. Något jag önskat mig. Jag går ju nästan alltid i kjol eller klänning nu för tiden. Så det kan vara skönt med varma strumpor en bit upp. Jag är jätteglad och nöjd.

Barnen blev också glada över sina klappar och det blir ju väldigt mycket när man firar jul flera gånger som dom gör. Det är många som ger dom klappar. Så idag är dottern och spenderar en del av sina på julrean. Det blev en del presentkort vilket dom är glada över för dom gillar att köpa kläder båda två.

Idag blir det en lugn dag. Ska lägga mig och läsa lite, dottern blev nyss skjutsad till tåget. Sonen sover fortfarande. Han har två kompisar här och det har varit spelande halva natten skulle jag tro. Jag somnade så har ingen koll på när dom somnade. Men det blev nog sent. Sen ska han och kompisarna till stan för att gå på bio ikväll.

Det som är trist är att det idag är lördag och imorgon söndag och sen så jobbar jag igen :(

Och så två arbetsdagar, två lediga, en arbetsdag, 4 ledig dagar. Och så är det som vanligt igen.

It's Xmas time

Gläns över sjö och strand i all ära eller den gammla dängan last x-mas.

Detta är ju jullåten numero one!

Det svänger runt granen!

GOD JUL

Nedräkningen börjar. Jag tänkte gå lite tidigare från jobbet idag så jag kommer hem i någorlunda hyfsad tid för jag ska trängas bland så många andra i matbutiken innan jag åker hem och skulle jag jobba till 17 så lär jag väl inte komma hem före 19 och det har jag ingen lust till.

Ska se om jag hittar en liten färdigkokt skinka, lite lax, det vanliga mjölk, bröd, katt och hundmat mm. Och ljus! Och ingredienser till min julgodiskaka.

Sen ska granen kläs i kväll. Det är uppesittarkväll på tv. Idol-Kevin ska visst uppträda hör jag på radion.

Och kanske, kanske får vi lite vitt imorgon. Chansen finns tydligen. Vore väl trevligt om det kunde singla lite vita flingor från himlen. Men tänkt på detta nedan innan du gör som man så ofta gör då det snöar eller???

Sen är det julefrid! Och jag hoppas ni alla andra får det också.

Jag önskar er alla en härlig, mysig, fröjdefull och en riktigt...........................

God Jul.

Jag rodnar

och vet inte om jag ska berätta detta eller inte men shoot.

Jag skrev igår om min cd-spelare i bilen som fåt fnatt eller om skivan var helt kass eftersom den hoppade bland kapitlen.

Igår när jag åkte hem så gjorde den ju likadant. Tittade på eländet, svor och muttrade för mig själv och ser att det står något på displayen. Rand.

Vadå rand??

Funderar ett tag och så kommer det - Random!

Jag åkte på en liten väg för att tanka och kunde då hitta en knapp det står rand på. Trycker på den och vips så fungerar det igen. Kapitlen kommer som dom ska och det är inte fel på varken spelare eller cd.

Bara på mig!

Saffran och Lax

Det är ju något som hör julen till precis som julskinka, sill, gotter och en himla massa annat som dignar på borden.

Men jag kommer inte göra något julbord detta år.

Så jag ska göra saffransrisotto på julafton och till detta blir det kallrökt lax som jag gör rullander med örtphiladelphiaost i som tillsammans med lite grädde får lagas i ugnen. Det är jättegott.

Och ett gott glas vitt till detta.

Lite god choklad till efterrätt.

Lite risgrynsgröt till frukost med en skinkmacka.

Det är julmat det!

Öm punkt

En öm punkt har vi alla men vi med fibromyalgi - vi har många vi!

En av kriterierna när man ställer diagnosen är triggerpunkter, tender points - ömma punkter! Man ska ha smärta i 11 av 18. (på ett ungefär).

Vissa av dom här punkterna har jag varit medveten om själv utan att för den skull veta om att det var triggerpunkter. Det har bara gjort ont.

Som de som visas som 9 och 10 ovan och E nedan. Dom hittade jag tack vare katten som klev på mig. Och satte tassarna i bröstet för att trampa och det är ju inte mycket kraft bakom detta men aj så ont och det är inte klorna. Väck kattskrälle men den stackar fattar ju inte detta så jag brukar dra upp täcket och se till att det är stoppning mellan mig och katten. För det är ju mysfaktor också att ha katten kurrandes på sitt bröst.

Det är också i dessa punkter som smärta strålat ut och jag har varit och tagit EKG då jag varit övertygad om att nu är det en hjärtinfarkt på gång även om jag inte i övrigt känt mig dålig. Och med tanke på att pappa, farmor och andra på den sidan av släkten gått bort tidigt i hjärtinfarkt så är det ju det man tänkt på och velat kolla upp. Men min EKG remsa har varit klanderfri. Vilket i sig är jätteskönt men ändå så funderar man ju på varför i hela friden har jag då så ont där runt hjärtat. Ja förutom att ångest, magkatarr också påverkar.

Senaste gången jag kollade så hade jag en läkare som tryckte på bröstbenet och jädrar va han var nära en smäll han också. För det gjorde jätteont. Och där har du problemet sa han men inget om att det var en triggerpunkt utan att det var en inflamation i bröstbenen. Något som man inte kunde göra så mycket åt utan tog långt tid att bli av med och varför man fick det kunde man inte ge något svar på. Men är det triggerpunkten så har vi ju svaret där.

Andra som vid skinkan och ryggslutet har jag också kännt själv då man i ett försök till lindring masserat och det gör ont på vissa bestämda platser. Likaså vid axeln. Och jag gick hos en naprapat förra hösten då jag hade såna problem med ryggen, ländryggen och områden runt omkring länden. Och den kraftiga massage jag fick var otroligt smärtsam samtidigt som den kändes välgörande. Men jag hade så ont efteråt och det var som hon sa naprapaten - blåmärksont. Och det är vad jag nu ser över triggerpunkterna som den smärtan satt. Gick ett antal gånger men känslan av att bli bra och att problemet var botat fick jag aldrig. Utan en lindring för stunden inte mer precis som alla gånger man gått för olika behandlingar. Det känns skönt men blir aldrig riktigt bra. Och man kan liksom inte gå vecka efter vecka på en behandling utan man går till en viss punkt och naprapaten tycker att längre än så här kommer vi inte.

Nu har jag inte ont i alla dessa punkter som läkaren på Gottfries klämde på. Några reagerade jag inte alls på. några som var mer onda och några som var AJ AJ AJ så ömma. Sluta kläm på dom eller så klipper jag till dig typ.

Min kropps värsta punkter är om man tittar på bilden ovan. I, E, H, F, C, D, F, G, N.

Och som man kan se här nedan så finns det bara på ryggen en himla massa triggerpunkter. Men man använder "bara" 18 när man diagnostiserar fibro. Men nog gör det allt ont på fler än dessa 18. Det fick jag känna nu i höst då jag bara utan anledning fick ett hugg i ryggen så att jag tappade andan där jag stod. I duschen! Gjorde inget speciellt utan stod rakt upp och ned och lät den varma duschen stråla över mig. Sen gick jag hos en sjukgymnast för att massera upp det onda - detta var innan jag fick diagnosen fibro. Och efter ryggraden en bit ned så hade jag så ont i en punkt.

Så nu ska livet bestå av punkter. Triggerpunkter, tenderpoints, ömma punkter!
Och det är bara en liten del av fibron för man har ju sen ju all annan smärta. Det som strålar ut i muskler och leder. Det som gör att fötterna sticker, domnar och smärtar. Det som gör att man känner sig som spagetti i benen samtidigt som dom är blytunga. Det som gör att i alla fall jag får känslan av att ha en kraftig träninsvärk i alla muskler. Som om man hade varit och åkt skidor en hel dag i backen och samtidigt lyft tunga vikter på gymmet för att få biceps och triceps att bli större. Så är min värk ofta och jag har varken gjort det ena eller andra.

Sen så har vi värken som sitter i ländryggen och som varit mitt problemområde sen sena tonåren. Som sen spridit sig upp över ryggen och sen över axlar och nacke. Genom statiskt arbete - som när jag satt och stansade siffror i veckor. Det gjorde att jag till sist blev sjukskriven för jag kunde inte lyfta armen men det är närmare 20 år sen. Är det där allt kommer ifrån. Ja det får man väl aldrig svar på.

Min fibro är nog en kombination av så mycket. Först och främst ryggproblemen. År då jag ständigt blev förkyld och fick bihåleinflammationer, Förkylningar som sitter i länge, Det brutna benet i handen, knäskadan för länge sen. Men även min uppväxt som var mer jobbig än vad jag varit medveten om men som kom tillbaka till mig då jag i höst läst gamla journaler vilket har övertygat mig än mer om att jag gjorde helt rätt då jag för några år sen bröt totalt med min mamma. En energitjuv av väldiga format som alltid fått mig må mer eller mindre dålig. Till en kraftig depression 2002 då jag förstod att något mer i mitt liv var fruktansvärt fel men inte kunde sätta fingret på. Dåvarande maken som träffat en annan vilket det undermedvetna förstod men inte jag och som sen resulterade i en otrevlig och jobbig skilsmässa där kontakten mellan mig och barnens pappa idag blivit lite bättre men är skör som tunn tunn is.

Livet som gått vidare och jag kravlade mig sakta upp ur det djupa avgrundshålet. Och jag lever ett bra liv idag. Bor i ett underbart litet radhus och där trivs jag jättebra. Lite ensamt många gånger men också något som jag ändå lärt mig leva med och uppskatta. Och om jag fick en önskan så är det att ha en bättre ekonomi. För det är det som är det tuffaste med att vara en ensamstående tonårsmamma med barn varannan vecka. Man skulle vilja sätta en liten extra guldkant på livet många gånger. Unna sig själv lite extra etc. Men man kämpar med räntor, höjda skatter, elräkningar, vattenavgifter etc som höjs hela tiden.

Så nog känner jag mig som ett skolboksexempel på fibromyalgi många gånger. Och eftersom det hela är så nytt och kommit så fort så är det tankarna på detta som upptar det mesta av min tid känns de som. Allt sökande efter information, andras erfarenheter och deras upplevelser av att leva med detta. Jag inser att jag än så länge är lyckligt lottad. Jag ligger ändå lågt på skalan. Jag kan jobba, jag kan bära kläder, jag behöver inte än kämpa med försäkringskassan osv. Men rädslan finns - tänk om jag blir jättedåligt. Jag har inte råd att inte jobba! Jag måste klara av livet som det är nu. Så det är bara att bita ihop, gå uppsträckt för att sedan bli en trasa när man kommer hem.

Men då tänker jag på att jag ändå har tur att jag är en ensamvarg redan. Att jag trivs bra hemma med mina djur, mina barn då dom bor hos mig, deras aktiviteter och sen bra böcker. Att jag inte har den där jättesociala kontakten med krogliv, massor av aktiva vänner etc som jag skulle bli tvungen att försaka. Det gjorde jag för allt för många år sedan.

Det är ju en annan typ av öm punkt. Hur man har det socialt mm. Jag är en ensam person men inget som jag lider av egentligen eller så har det blivit till en vana. När jag var gift så var vi ofta ensamma jag och barnen också och det sociala livet var inte lätt då maken jobbade natt och varannan helg. Och många i vårt umgänge försvann vid skilsmässan.

Och jag har ingen släkt förutom barnen i min närhet. Min närmaste familj (bror med familj) bor 80 mil ifrån mig så det är ju inget man åker till på en handvändning precis.

Så något socialt skyddsnät har jag inte i min närhet ifall något skulle hända mig.

Jag pratar gärna med människor annars både i jobbet och då jag träffar dom ute eller på barnens matcher osv. Men från detta till att umgås hemma på ett privatare plan - nej det vill jag inte. Och jag skulle kunna bjuda till själv så mycket mer om jag ville. Bjuda hem folk men det blir liksom aldrig av. Jag orkar inte av någon anledning. Sen är det jättetrevligt om någon dyker upp och hälsar på. Man är hjärtligt välkomna men att hålla på och planera, bjuda in osv. Nej den lusten är borta!

Så nu är det julafton i morgon. Och man får den där blicken då man träffar folk och man käckt frågar om julstöket. Om man är liksom dom stressade över allt som ska klaffa. När man svarar att barnen är hos sin pappa och jag är själv så det blir inget stressande. SJÄLV!!! - Och så tittar man med en blick som utstrålar - stackare! Den där blicken man inte vill ha, men jag kan ju inte sitta och säga sånt som inte är sant. Jag är själv och jag lider inte av det - inte så mycket i alla fall:)

Visst ångesten över att vara själv var jättesvår första gången det skulle ske. Ända fram till någon vecka innan då jag började planera hur jag skulle ha min julafton. En julafton utan stress. Utan att behöva stå i köket och dona hela dagen för att få allt klart. Det var en jätteskön och lugn julafton. Och inte alls ledsam, sorgerlig eller full av tårar.

Sen så älskar jag ju känslan av att få fira med min bror de år jag gör det. Förra året var en sån. Jättetrevlig och lugn och mysig vit vinter jul framför en öppen brasa. Helt underbar men man kan inte få såna varje år.

Utan man gör det bästa av sin situation. Och i år ska jag vila, läsa, gå en promenad, njuta och må gott. Hoppas på att det blir smärtfri och piggt. Och längtar efter barnen som kommer på juldagen eller annandagen och stannar i flera dagar. Då firar vi tillsammans och har det alldeles alldeles underbart!

Oj så långt detta blev! Men man väljer själv om man vill läsa eller ej.

Må gott

Kommentar överflödig

Fullständigt galen känner jag mig just nu.

Och det finns bara en person (ja någon fler) som kan få mig sån.

Jädra karl sägar jag bara!

Löp

Usch va det är jobbigt! Vi mötte en löptik förra veckan på lunchpromenaden. Hon har nog gått där fler gånger och kanske andra också.

Jycken är helt loss. Springer som en tätting fram och tillbaka i flexikopplet. Och när jag var nästan på jobbet så träffade jag en annan hundägare - med hane och min jycke ville bara gå tillbaka i parken.

Och jag har aldrig märkt av så mycket på honom tidigare men så kanske vi inte har haft löptikar framför nosen.

Och det är gnissigt och gnälligt även om han just nu för stunden ligger still och vilar. Kanske var det lite jobbigt ändå att gå med nosen i backen som han gjorde och så fick han lite ris och fisk som jag inte orkade ät upp också.

Kommer ihåg en av hundarna vi hade när jag var liten. Det hände att det ringde folk som fågelvägen bodde säkert 5 km från oss och på andra sidan sjön. Det ringde på telefonen och man bad oss komma hämta vår hund. Och ingen hade märkt att hunden smitit från hundgården.

Och på den tiden kände man igen hundarna från grannbyarna genom jakten - det var en jämthund så det var inte svårt att veta vilken ägaren var.

Vilka instinkter dom har.

Och jag måste komma ihåg att ge katten p-piller. Hon har varit utan länge nu för jag har inte kommit ihåg att hon ska ha dom. Minnet!

Dan för dan före doppardan

Det märktes på trafiken att det var lugnare i morse. Var lite sen - extra trögstartad på morgonen. Men inga köer så jag var på jobbet 5 över 8.

Telefonerna är rätt tysta. Ett par samtal men då mest förfrågningar om produkter och koll på tidigare order. Inget nytt. Det är julledigt lite överallt.

Det är jag och chefen som håller ställningarna och han springer runt och jag känner mig lite irriterad. Jag skulle också velat vara hemma!

Funderar på att ta ledigt någon av klämdagarna. Antingen den 2 eller 5 januari. Vi får se. Helst skulle man ju vilja att chefen säger - att vi stänger igen helt dom här dagarna. Det kommer ändå inte ringa och om det skulle göra det så är det ju ingen katastrof att ha missat den och kunden återkommer nästa vardag. Men det lär nog inte bli så för det kan ju vara en fara tydligen att stänga igen. Mutter!

Jag har bokföring att hålla på med så det är skönt att få göra det i lugn och ro. För jag känner mig väldigt okoncentrerad och ofukserad idag. Och det strular. Ringer för att kolla fakturor men folk är ju inte på plats (läs jullediga). Är trött men inte så värkbruten i alla fall.

Sen är jag irriterad över att cd-spelaren i bilen har blivit knäpp. Sätter in cd-boken. Kapitel 1 och så hoppar den till något kapitel långt framme i boken. Trycker tillbaka den till kapitel 2 och samma sak händer när det ska bytas till 3 osv för att rätt vad det är hoppa till 12. Inte bra när man lyssnar på en deckare och det ska vara spännande. Men jag hoppas det är skiva som är galen. Får ta och köpa en rengöringscd kanske.

Och i dag skiner solen över staden. En blå himmel utan moln ser jag när jag tittar ut genom fönstret. Och det blåser rejält.

Ser fram emot att få lite sol på kinderna på lunchpromenaden med jycken.

Söndag kväll

Och det har varit en intensiv helg. Jag har förträngt bort allt som haft med smärta att göra. Lär väl komma surt efter.

Vaknade tidigt i lördagsmorse. Åt frukost, plockade i köket lite innan jag åkte till biblioteket för att hämta lite böcker som jag reserverat och så hämta ut lite saker på postutlämningen.

Sen så blev det städning av vardagsrummet som var smått kaotiskt. Matsalsbordet har fått agera avstjälpningsplats för kläder länge nog nu. När tvätten inte längre kan hänga ute för att torkas så hamnar en torkställning i vardagsrummet. Och ett gäng dammråttor under trappen.

Sen har jag dammtorkat och dammsugat och strukit juldukar och piffat. Julgranen är också på plats.

Jag har bytt sängkläder i min säng och det finns inget härligare än att lägga sig nyduschad i en nybäddad säng. Det gjorde jag igår och somnade som en stock men jag sov inte så gott utan har vaknat flera gånger.

Och så har jag kört mina barn fram och tillbaka också. Som vanligt. Sonen fick hjälpa till att lyfta undan saker i ett förråd. Och ta en liten promenad med jycken. Ute stormade det.

Och när den dagen var över så kände jag mig helt uppfylld av en bra känsla - av att det var gjort. Det blir ju alltid så fint när man har städat, piffat och haft sig. Och en känsla av att vara tömd på energi.

Idag sov jag mycket längre, och plockat undan i köket, alla dessa papper som hamnar i en hög på köksbordet, räkningar, reklam och annat. Fattar inte varför det alltid blir såna högar?

Och så tog jag mig en promenad med en glad jycke, uppehåll när jag gick och sen kom det ett fint regn sånt där mjukt man knappt ser men ändå gör en blöt.

Kommer hem för att kolla hur det gått i sonens match och ser att det inte var en bortamatch som han trodde utan en hemma match. Och det var 45 minuter innan den började. Så det blev att klä på sig igen och åka och titta. Han gjorde en kanonmatch och laget vann.

Lite middag har jag nu ätit, kyckling och ris. Ska sätta mig i tv-soffan och vara slö resten av kvällen och imorgon är det jobbet igen.

Och så här är det att vara kattägare. Så träffande. Jag har visat en av dom förr men är väl värd att visas igen.

Ska lyssna på

Peter James - Levande begravd. Det ska bli boken jag ska höra på i bilen. Det verkar kunna bli en trevlig resa. Spännande värre.

Det var tänkt som ett dåligt skämt på svensexan. Michael Harrison skulle få igen för det han utsatt sina vänner för tidigare. Men allt går väldigt fel. Vännerna kraschar med bilen på väg till puben och Michael är lämnad ensam, levande begravd i en kista som långsamt tar in vatten.

Bara tre dagar återstår till bröllopet och kommissarie Roy Grace kontaktas av den upprörda fästmön Ashley Harper. Och den som borde veta bäst var Michael Harrison tagit vägen säger inget alls. Den personen har mest att vinna på att Michael aldrig återfinns, mer än någon kunde ana …

I Levande begravd låter Peter James oss möta Roy Grace för första gången. Grace är en man som är skicklig på att utreda mord och hjälpa andra människor. Men han har inte lyckats lösa det största mysteriet i sitt eget liv; hustruns försvinnande. I Levande begravd ställs Grace inför ett fall där han har tiden emot sig och där varje genombrott i utredningen bara innebär fler komplikationer.

Tänkvärt inför julen

Larz Kristerz

Vad kan man annat säga än GRATTIS! till segern i Dansbandskampen Larz Kristerz. (kolla in deras hemsida).

Ett lördagsnöje jag följt under hösten ett gammalt dansbandsfan som man är. Det var här min nöjeskarriär började och då på 70-talet så det gör ju att man känner igen sig i mycket av Larz Kristerz filosofi.

På sommaren så var det ju olika dansbanor med loge som gällde. Större ställen hade två dansbanor där man spelade modernt på den ena banan och blandat på den andra. Blandad då var det modern men även gammeldans. Jättekul

Sen då kylan satte stopp för logdanserna så var det folketshus som gällde. Och man har många minnen från såna här ställen. Första kyssen, första fyllan, träffade kärlek som varade i 5 år på ett sådant ställe. Det var roliga tider.

Ett av mina favoritband lever fortfarande - Thorleifs. Jag var tom med i deras fanklubb och man fick lite posters, kort och en singel till jul. Och dom är ju i ropet igen. Ny skiva som jag tycker är bra.

En gång var jag en sommar och dansade till Wisex - en vanlig tisdag och träffade på folk från Sundsvall. Detta var i Östersund (sandviken). Det var inget ovanligt att åka alla dessa mil på en vanlig vardagskväll bara för att dansa till ett favoritband.

Ja det var tider det.

Nu dansar jag nästan aldrig även om det fortfarande är kul. Men jag gillar inte att man har piffat till sig i timmar för att efter ett par danser bli dyngsur av svett och känna sig som 100% ofräsch. Jag svettas i håret så det blir blött i nacken och hela håret ser ut som om det är blött. Nej, det är inte kul.

Hag lyssnar fortfarande på dansband även om jag inte köper skivor längre utan kan uppskatta det på radion.

Och Larz Kristerz - ja dom var roliga att kolla på från allra första stund. Riktig spelglädje. Dom har kul på scen.

Scotts - dom var duktiga men tror dom föll på eget grepp. Det blev lite för kaxig attityd det sista. Den att jag är bäst, jag är snyggast och jag är duktigast. Nej, lite ödmjukhet hade varit på sin plats.

Som när Peter Settman frågade trummisen om vem som skulle vinna och inget om att det var värdiga duktiga vinnare båda två utan det var dom helt enkelt som var bäst. Punkt!

Det gjorde att jag tog telefonen för att rösta på Larz Kristerz. Det var inte alls något jag tänkt från början eftersom det inte spelade så stor roll, men ibland får man ta ner folk till jorden igen.

Såg något om att det varit Larz Kristerz som varit vinnare med mest poäng hela hösten och att Scotts varit tvåa. Vore kul att få se om det är riktigt.

Scotts har ju hela tiden trott att dom varit vinnare med mest poäng. Nej grabbar kliv ner och bli lite ödmjuka igen. Man vinner på det i längden.

Men kul har det varit i alla fall och Jannez - dom förtjänade så mycket mer. Och jag gillade att höra när dom pratade. Denna hemtama dialekt.

Så nu får vi se om succen fortsätter för banden och för programmet 2009.

Vi träffade brorsan

Ibland är ju lunchpromenaderna extra trevliga.

Det är ju alltid skönt att komma ut från kontoret en stund, även om det blåser småspik som det så ofta gör.

Idag kunde man skymta blå himmel (och nu ser man även en sol).

Vi går där i parken jag och jycken. Vi går förbi en gammal grå boston terrier, vi möter en löpande cockerspaniel - så det var därför jycken for extra mycket med nosen i backen idag. Hon hade gått före. Och hon såg ut att tycka han var en särskilt snygg kille.

Och så kommer nästa hund. Och det var också en border. Och som alltid när man träffar någon som har samma ras så frågar man ju alltid vart dom kommer ifrån, hur gamla osv.

Och det visade sig att min jycke och denna jycka har samma pappa. Och dom är födda samma år fast min är född i maj och hans i december. På samma kennel. Dock inte samma mamma men jag är osäker på om tikarna har något släktskap. Har inte kollat upp detta.

Kul var det. Men dom var väldigt olika eftersom denne hanne var blå. Men en tjusig kille och han kunde vara lite sur mot andra hanar men det fanns inget sånt mellan dessa två herrar. Så man undrar ifall dom fattar att man muckar inte gräl med brorsan!

Dom bodde i närheten men vi hade aldrig stött på varandra förr men det kanske vi gör igen och det är alltid kul.

Och det är intressant att jämföra och se hur lika man kan vara till sättet men det har väl kanske mer med rasen att göra än släktskapet.

Så dom hade undrat kollegorna på jobbet. Om jag hade tagit en extra lång promenad eller inte för jag brukar vara borta ca halvtimmen. Nu blev det 45 minuter istället.

Fredagsfräckis

Man behöver roas lite

Så fredagsfräckisar är på plats.

Tom hade bjudit hem sin mor på middag. Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis Per var väldigt stilig och ståtlig. Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än bara rumskompisar så hon frågade sin son om det var så att de var mer än kompisar. Men Tom förnekade det hela och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

En vecka senare sa Per till Tom: "Har du sett den vackra soppsleven i silver? Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon tagit den?" Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail för säkerhets skull: Kära mor, jag säger inte att du "tog" eller "inte tog" soppsleven men det är ett faktum att den har varit borta ända sedan du var här på middag.

Några dagar senare fick han svar från sin mor: Kära Tom, jag säger inte att du "ligger" eller "inte ligger" med Per, men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng hade han hittat soppsleven för länge sedan.

Hälsingar Mor

Killen var på krogen och träffade en riktigt het donna.

Efter några drinkar vräkte killen ur sig: - Vad kan en sån böna ha under kjolen?

- En tvättmaskin, viskade hon sensuellt i hans öra.

Killen följde med henne hem och tvättade.

Nästa helg var de båda tillbaka på krogen, och killen jazzade fram och frågade om han kunde få låna tvättmaskinen den här kvällen också.

- Nej! Du hade så lite tvätt, så du kan lika gärna handtvätta! blev svaret.

Kalle och Ada hade varit ovänner hela dagen. På kvällen när de skulle gå och lägga sig tog Kalle fram en bok för att läsa och vände surt ryggen åt Ada.

Ada tyckte att han snart fick visa lite gladare miner.

Efter en stund känner Ada en hand mellan benen och stönar av vällust;

-Vill du nu kalle?

Kalle: Nä, för fan, jag skall bara fukta tummen så jag kan vända blad i boken.

Kolla vad jag har fått!!

Jag ger dig den Utmärkelsen för att du har en sådan uppfriskande blogg, bra bilder och en stor portions humor, vilket jag gillar, dessutom har du ju samma sjukdom som jag- Fibromyalgi.

Jag har fått min första award. Tackar allra ödmjukast. Känner mig stolt där jag nu sitter. Och det är jättekul.

Jag tackar Tina så mycket. Hennes blogg hittade jag när jag surfade runt och sökte på blogg och fibro. Något som jag behöver. Att läsa om andra som befinner sig i samma situation tröstar och berikar.

Någon har flyttat in hos mig

Och denna någon har gjort ett mission till sitt att busa med min väckarklocka.

Vaknar med ett ryck i morse och får känslan av att jösses - nu har jag försovit mig igen. Sträcker mig efter väckarklockan som jag har på den del av sängen där det kanske skulle ha legat en tjusig karl istället för som nu.

Väckarklocka

Glasögon

Böcker

Hårspännen

Tofsar

Nagelklippare

När jag väl fått sömn ur ögonen och kan fokusera på tiden så ser jag att det är lugn. Klockan är bara 6 och jag kan sova gott och väl 45 minuter till.

Men jag somnar inte om - ett problem jag har ibland - och jag tycker att det går väldigt lång tid och att klockan borde ha ringt men den är bara 6:30. Lungt alltså. Jag kan ligga ett tag till. Jag är en snoozare på morgonen.

Och jag ligger där och funderar på livets vedermödor. Jycken som vill ligga sked med mig drömmer så hela sängen skakar och den här gången var det jycken och inget skalv.

Vill veta vad klockan är igen så jag sträcker mig och den är 7!!!!!!!!

Och det har inte ringt.

Får letat efter glasögonen, och ser att klockan är ställd att ringa 7:30.

Och då undrar jag - vem är det som ändrar detta. För det är inte första gången! Och det är inte jag! Barnen är inte hemma så det är inte dom. Jycken - nej så smart är inte han. Katterna? Nja - då skulle den ställas tidigare istället för senare för dom vill ha mjukmat så fort som möjligt.

Alltså återstår det bara en sak - någon osynlig har flyttat in hos mig. Och gillar att ställa till det för mig. Tänk om denne kunde diska, städa och göra annat nyttigt istället.

El ände

Av en ren slump upptäckte jag idag att mitt nuvarande elavtal går ut den 31/1 2009.

Jag loggade in på mina sidor hos min elleverantör och skulle byta betalningsdag till den siste i månaden istället för ett par veckor in i varje månad. Det känns så mycket bättre att fått alla räkningar bort - en vanans sak. Så är det ju med det mesta - man betalar per den siste.

Jag har i stort varje räkning på autogiro så jag slipper bry mig om dem, hålla på med betalningen varje månad och ha mig. Mycket skönare tillvaro när det sker per automatik.

Så nu har jag suttit för att kolla lite på elpriset och det är ju inte kul. Nästan dubbelt så dyrt idag än när jag tecknade mitt avtal för tre år sen.

Suck!

Det blir att använda tjockare strumpor, strypa duschtiden till ungarna som idag kan sitta där i evigheter. Nu är det snabbduschar som gäller!

Mer tända ljus osv. Spara in på allt man kan.

Mailade för att se om dom kunde ge mig ett bra avtal som tack för att jag är kund idag eller så får det bli ett annat bolag.

Man får vara lite om sig och kring sig. Men jag avskyr det. Jag vill ha det enkelt, slippa bry mig om att jämföra och ha mig. Likadant när det gäller försäkringar etc. Det är inte kul!

Jag vill ju alltid ha det lägsta priset givetvis! Och jag kan faktiskt inte förstå att vissa bolag fortfarande existerar när man ser hur höga vissa priser kan vara mot de lägsta. Vem är det som är kund i ett sånt. Det måste ju vara dom som har så mycket pengar att man inte behöver bry sig. Man kan äta oxfile och havskatt varje dag om man vill.

Men för oss andra stackars dödliga vanliga knegare så får man avsätta tiden till sånt här.

Det kliar!

Och när jag har kliat så kommer det en smärta.

Den där rätt sköna känslan när man har kliat och stillat klådan byts sakta ut mot en annan känsla. Den kommer smygande för att sen blomma ut i regelrätt smärta.

Nu är det inte så över hela kroppen. Utan det är när det kliar på sidan av ryggen och under armarna. Och på några andra ställen till.

Och så glömmer man bort att det är så och då det kliar så kliar man och så kommer man snabbt på sig själv - aj aj aj!

Samma smärta i huden kände jag häromdagen då jag provade en baddräkt som jag köpt. Det gjorde ont när jag drog den över låren och upp över bålen och upp.

Eller när jag masserar vissa ställen i ett försök att lindra och det blir tvärtom.

Köpa baddräkt i december. Ja tanken är att jag skulle vilja gå och simma någon gång. Eller göra vattengymnastik i varm bassäng. Det ska tydligen vara välgörande för oss med fibromyalgi.

Mycket av min tankevärd är ju nu fokuserad på detta. Jag googlar efter information och läser bloggar om andra med samma sjukdom och hur dom hanterar och tacklar det hela.

Känner igen mig i mångt och mycket och i andra fall inte alls. Läser om människor som är helt utslagna av sin fibro och inte kan arbeta och är sjukpensionärer. Medans andra går på som vanligt och får sen dagarna efter lida väldigt.

Jag hör nog till den senare kategorin. Vill ju liksom inte tro att det är så här. Man går på i ullstrumporna speciellt hemma.

Hos fibromorsan hittade jag detta.

Konstatera - Acceptera
Konstatera det som händer och ändra det du kan.
Acceptera det du inte kan påverka
Ja, så är det ju med fibro! Man kan konstatera att man har värk, man kan ta tabletter för att försöka lindra värken o sen är det bara att försöka acceptera att det gör ont ändå.....
Samma sak är det med så mycket annat i livet. Tänk om man kunde lära sej leva efter det i alla lägen - så mycket bekymmer man skulle slippa göra sej i onödan då!

Det är väl en process som kommer ta sin lilla tid. Det som förvånar mig är att jag tycker det har gått med en alldeles för hög hastighet att för att ha lite smått ont här och där som i en liten led till att bli så mycket värre. Från en dag till en annan känns det som. Och när kommer den här resan vara klar? Stannar det här eller kommer det bli värre och värre?

Läser: Huvudsymptomen vid FMS är en generellt utbredd ständig värk i kroppen och en onormal kraflöshet/trötthet - AMEN! Stämmer ju precis.

Läser vidare: De flesta patienter har dessutom många av följande symptomer. Ofunktionell sömn, stelhet, huvudvärk, yrsel, domningar, mag/tarm-, andnings-, urineringsproblem samt hjärtrytmrubbningar, feberkänsla, hud- och slemhinnesymptom, allergi, dimsyn liksom neurkognitiva problem som närminnes och koncentrationssvårigheter, ljud- och luftkänslinghet liksom en försämrad förmoga att sortera och hantera inkommande sinnesintryck.

Kan säga AMEN till en hel del av detta också. Minnet - att jag tappat namn på folk har jag märkt tydligt under det senaste året minst. Människor som jag så väl vet vad dom heter kommer jag inte alls ihåg och man känner sig otroligt dumförklarad. Märker också att jag kan leta ord som borde vara självklara kan jag tycka. Och om detta funnits länge eller ej vet jag inte för jag har liksom inte tänkt på det utan det är nu som man hela tiden tänker på vad man gör, tänker och inte gör och tänker, Hur man mår eller inte mår.

Ett oväntad telefonsignal eller ett besök på ett varuhus kan utlösa en påtaglig försämring med ökad värk och trötthet o s v. Sen så kan man som följd av detta få se tecken på psykisk instabilitet. Alla medicinska-, laboratorie- och röntgenundersökningar är normala.

Tro attan att man känner sig knäpp. Du mår skit men det finns inget som visar att du gör det.

Bryt ett ben och alla ser det. Det går över efter lite gips och värktabletter. Få någon annan hemsk sjukdom som cancer. Alla ser det, du får genomgå fruktansvärda behandlingar i ett försök att bli frisk och idag så lyckas man i allt högre grad. Och så blir alla glada och ser hur du går mot allt bättre mående.

Och fibropatienter - ja det syns inte. Du ser så pigg och välmående ut. Och folk kan lätt få intrycket av att det där är nog bara en latmask.

Läser vidare: Fibromyalgi är ett smärttillstånd där smärtkänsligheten har ökat i muskelfästen och benhinnor. Smärtsystemet har blivit överkänsliga på flera nivåer: i benhinnorna, smärtmottagare (smärtreceptorer) i smärtbanornas omkopplingsstationer i ryggmärgen samt i centrala nervsystet där smärtsignalerna "färgas" av personligheten och av tidigare emotionella upplevelser. Fibromyalgi är i medicinsk bemärkelse ingen reumatologisk sjukdom och inte heller "bara någon psykisk inbillning". Istället utgör denna ökade känslighet i smärtsystemet att man biologiskt lider av Fibromyalgi och att det räknas till våra folksjukdommar.

Ja detta blir man inte klokare av. Läste också någonstans att det är en neurosomatisk sjukdom. Vad betyder detta?

Hur förklarar man för omgivningen egentligen när man säger att man har fibromyalgi. Som här på jobbet då jag inte hjälpte till med att bära massa kartonger och annat skräp och en massa annat grovjobb inför en visning. Jag som varit med på mässor och både monterat och demonterat.

"Jo det är så här" jag har fått fibromyalgi. Jaha - vad är det? Är frågan man får tillbaka. Vad svarar man när man knappt själv vet.

Att jag inte kan göra saker längre för kroppen får sån värk och jag blir så trött. Folk lyfter på ögonbrynet, tittar på en för att liksom se ifall man haltar eller om man är blek eller på annat sätt ser dålig ut men dom ser inget sånt.

Ja - life suchs!

Och på tal om något helt annat.

Vilket otroligt grått och trist väder vi har. Ser knappt ut genom fönstret för det är sånt där fint regn som lägger sig över rutan, blandat med salt och annan skit. Och fönstrena var redan bedrövligt skitiga.

Det är väl ca 5-6 plusgrader och så långt från julstämning som man kan komma. Igår slog jag in lite paket och funderade på om jag ens skulle ta fram granen. Det är annat mot förr då jag började tidigt i december med detta. Pyntade med tomtar överallt. Köpte röda julstjärnor och hyacinter, hängde upp apelsiner med nejlikor, broderade julbonader, julgardiner och juldukar, beställde mistel för att få den färsk och fin till jul osv osv. Nu finns liksom inte lusten utan det är mer som ett man bör göra det. Kanske hade man varit mer benägen till det om vi hade haft lite minus, lite vitt som gav mer av julstämningen.

Värmer inte ens glöggen utan det är godare kall tycker jag. Blossa 08! Man är ju inte tillräckligt frusen för att dricka varm glögg.

Usch - känner mig som grinchen!

Varför ens fråga?

Egentligen så ska jag ju inte bry mig, fundera på det eller ens tänka på det.

För jag borde vid det här laget veta, vara van och ........................ finner inte ord.

Och jag pratar om exet, pappan till mina barn.

Och barnen blir som så ofta drabbade.

Jag kör ju dottern hit och dit, titt som tätt. Och det gör jag ju gärna men jag tycker att då hon är hos sin pappa så borde han kunna ställa upp för henne någon gång. Jag kanske inte alls har lusten och vill egentligen bara säga nej men jag kan inte göra så mot mina barn.

Sonen brukar klämma ur sig kommentaren - att han inte bryr sig. När pappan inte är med och kör eller tittar på hans matcher. Eller då det gäller vad som helst.

Nej, att hämta henne efter en träning med två jätte väskor igår - det är inte så viktigt. Då är det viktigare att hämta frugan efter en julfest. Du kan väl ta bussen var hans kommentar. Klockan halv 11 på en mörk tisdagskväll med två tunga väskor som sen ska släpas på från stationen och hem.

Så jag undrar varför skulle inte frugan kunnat ta tåget likaväl?

Men jag hämtar henne, kör henne hem, vi pratar och har en trevlig liten stund och jag är så trött att jag får sätta på full flås med kall luft i ansiktet för att jag ska kunna fokusera lite. Sen är jag illamående av denna trötthet.

Nu ringer dottern och hon och sonen hade väl ganska klart för sig att så här skulle vi vilja ha det på jul. Och jag fick den uppfattningen om att det var påtalad även för pappan.

Och igår fick hon vata att nu har pappan bestämmt över huvudet på dom, utan att fråga sina barn om hur dom ställer sig saker, som vanligt så står dom inför fullbordat faktum. Nu är dom 18 och 16 och är stora nog att kunna vara med och ha åsikter om olika saker. Och han säger ju så ofta själv till dom att det får dom bestämma själva då det gäller mycket. Om dom ska stanna kvar en dag extra hos mig eller tvärtom. Men detta är så typiskt honom.

Och som de gånger jag pratat med honom om att han ska hämta sin dotter eller son eller köra dom och han säger att jag ska inte behöva göra något sånt då dom är hos honom. Det är ju hans vecka och hans ansvar så slutar det med att det löftet inte hålls. Jag avskyr honom för detta!

Och nu har dottern dåligt samvete! Dom vill fira lite med mig också och deras tanke var att dom är hos mig må, ti eftersom det är min vecka och äter julfrukost med mig på julafton innan dom åker till sin pappa. Så skulle jag få en dos av barn också.

Jag har inte lagt mig i så mycket utan dom får göra som dom själv vill och tycker eftersom det är pappans jul och jag hade dom förra året. Och då tyckte dessa två att detta var väl ett bra alternativ.

Så jag tycker att pappan skulle ha frågat dom lite mer om hur dom ville ha det istället för att bestämma att nu ska det vara så här. Vi ska ha farmor och farfar på tisdagen hemma. Punkt!

Eftersom inbjudan nu redan gått iväg så kan inget göras.

Och jag jobbar måndag och tisdag vilket då gjorde att dotterns nya plan slogs i spillror. Då vi kanske hade kunnat haft tisdagens tillsammans istället.

Sånt här avskyr jag med julen. Julen ska vara en lugn och fridfull tillställning. Utan stress och dåligt samvete.

Jag sa till dottern, att ni får göra precis som ni vill. När ni kan komma så kommer ni. Få inte dåligt samvete för något vi tar det på juldagen, annandagen eller någon annan dag.

Men pappan! Ja han tänker inte alls!

Varför kan det inte vara enkelt livet åtminstone någongång.