December

December

tisdag 14 november 2017

Internationella diabetesdagen

Den 25 mars 2010 fick jag min diagnos diabetes - vilken chock det var. Och hur påmind jag är igen om den när det nu pratas mer om den i dagarna. Tittat på Jihdes program och det finns en rädsla att jag ska få tillbaka den.

Räknas ff som diabetiker men är sk kostbehandlad genom en GBP op som jag fick för att bli bra. Och så fantastiskt att från att gå från ganska hög dos medicin - tabletter innan op och få en normalt socker direkt efter op och kunna sluta direkt med tabletterna.

Sen har jag en komplikation som man upptäckt hos vissa som blivit operaerade. Vi faller i sockret. På samma sätt som när diabetes var aktiv. Men jag får aldrig skyhöga värden - bara väldigt låga och då måste jag få i mig något. Helst ska man ju äta men druvsocker är min trygghet.

Det finns inget som jag kan peka på som gör att jag faller. Det finns inget konsekvent som jag kan ändra på. Kan ha ätit perfekt, bra och allt och ändå faller jag. Kan ha misskött allt och faller inte eller så faller jag. Det går aldrig att förutse. Kan också hända på natten - så mjölk och diegestive är min nattliga räddning.

Så idag tänker jag mer på detta hur jag kan bli dålig igen. Hur ska jag undvika. Kost - absolut. Motion - absolut och därför blir jag frustrerad då jag nu har såna problem med en höft. Det gör ont på sätt jag inte känt tidigare och ont - ja det har jag ju jämt och jag har ändå rört på mig, kunnat gå långt och det vill jag kunna igen.

Fibron har ju varit att jag haft ont oavsett om jag suttit i soffan eller om jag gjort något. Så jag har gjort något. Sen tröttheten - är ju ett kapitel för sig.

Men om en månad har jag varit hos läkaren och så hoppas jag på att jag då får något form av besked och förhoppningsvis också en hjälp.

Nedan är mitt inlägg dagen efter jag fick mitt chockbesked.
















Chocken från igår har inte helt lagt sig. Och det är så mycket att ta in och det är så komplext.

Klockan 10 hade jag tid hos min läkare och jag var helt inställd på sjögrens syndrom och även min läkare som läst in sig och kollat vad som nu skulle göras. Vilka tester som skulle tas, vilka remisser som skulle skrivas mm.

Diabetes fanns inte med eftersom jag gjorde sånt prov för inte så många månader sedan och då var alla värden normala. Så även om jag vet att man upptäcker detta pga törst bla så trodde jag det inte.

När jag satt där i stolen på labb och blivit stucken i armen för flera fyllda rör så tog dom fram för att sticka mig i fingret och det har jag ju gjort så många gånger, varje gång man varit på labb så har man blivit stucken och det brukar göra mer ont än att ta blodproverna från armen men igår kände jag det inte ens.

Hon tog blodet satte det i apparaten som brukligt, slängde ett öga för att som vanligt konstatera att det är normalt och jag ser hur hon får titta en gång till för att försäkra sig om att hon sett rätt.

Det här var högt säger hon och ska hämta en annan sticka och blodet ska mätas i någon annan apparat. Och så får jag gå och kissa i en burk. Möter min läkare i korredoren och säger att det var högt blodvärde.

Får vänta ett tag i väntrummet för att man ska analysera färdigt och så får jag komma in till min läkare igen. - Ja-du har diabetes!

Que!

Mina prover var skyhöga. Nu kan jag ingenting om detta men det ska ligga på max 7 som normalt och det var nästan 27.

Siffrorna från test 2 kommer jag inte ihåg. Tårarna kom. 

- Jag sätter in dig på Metformin direkt! 

Och så ska vi träffas igen och så bokar hon in mig till nästa vecka på sin utbildningstid för att vi i lugn och ro ska prata igenom detta utan att det sitter andra patienter i väntrummet.

Då väntar ännu fler prover och på fastande mage. Och så skulle diabetesteamet kopplas in, flera undersökningar ska göras, kolla ögon, fötter, blodtryck mm.

Och utarbeta ett mål. 

Så nu går mitt liv in i en ny fas - igen - jag är trött på faser, jag vill bara leva ett friskt och normalt liv utan komplikationer. 

Ett plus att ha diabetes vs sjögrens är att man kan må bra med rätt kost, motion och mediciner. Sjögrens är ungefär som fibro lär dig leva med det.

Och det är ändå skönt att veta att jag har inte inbillat mig något. Jag har mått så dåligt som jag har gjort. Det har varit något fel på mig.

Och jag ägnade kvällen igår åt till att läsa om diabetes, googlade runt och insåg att mycket av symptomer har jag haft länge. Kan man känna av sånt här innan det syns på ett test? 

Min födelsedag blev inte mycket firande med. Jag skulle ändå inte fira igår utan barnen ska komma ikväll. Men en fika ute i solen hade jag kunnat tänka mig. 

Jag ringde min dotter istället och vi tog en promenad. Hon förstod allvaret och en fråga var om det var farligt och om jag kunde dö.

Jag vet ju inte mer om diabetes än gemene man, man kan leva bra på insulin men det är viktigt med maten och ingets socker - det är väl det jag vet.

Nu har jag förstått lite mer men har ändå inte hela bilden klar. Och en himla många frågor dyker upp och jag försöker skriva ner dom för att komma ihåg dom tills nästa vecka.

Det blir en massa lära om och acceptera.

Skrämd av det hela blev det en sallad till middag igår. Kycklingsallad. Men jag var jättehungrig senare på kvällen och tog 2 smörgåsar.

Och hur mår kroppen idag - jag har huvudvärk, törstig, trött, ont i ryggen på sidorna (njurar), lite yrslig. Sen har vi fibron med stela leder, ont i låren och knäna.

Och dagens frukost: Havregrynsgröt med äppelmos och mjölk. Om det är en bra frukost eller ej vet jag inte. Äpplemosen är lättsockrad. Och en tablett.

Jag har tur med en sak - jag är ingen sockerråtta. Jag använder inte socker i te, kaffe, fil mm. Köper redan lättsockrade syltprodukter men det är ju mest barnen som äter det. Dricker i stort sett aldrig saft. Sällan juice och läsk. Men jag gillar potatis, ris, bröd och så är det gott med en kaka till kaffet.

Så nu går bloggen mot en ny inriktning - det kommer handla mycket om diabetesen självklart. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar